Tidig morron och min sista mammamorgon tillsammans med Morrisen idag. På måndag är han mestadels pappans ansvar och denna fantastiska tid i mitt liv är över. En bitterljuv känsla minst sagt men det är faktiskt dags att lämna över nu, det känner jag. 


Trodde aldrig denna tid skulle gå så fort och jag trodde aldrig jag skulle uppskatta den på det sätt jag gjort. Det är svårt att föreställa sig hur något man aldrig upplevt ska vara och kännas. Morris har berikat mitt liv såsom jag antar att alla barn, speciellt de förstfödda, berikar sina föräldrars. Jag är så tacksam för livet, hur det blev och att detta "misstag" inträffade. Morris va ju inte planerad och chocken när vi insåg att han fanns där inne var i stort sett obeskrivlig. Tänk om vi vetat då att han skulle bli det bästa som hänt oss? Tänk om vi vetat vilken lycka han skulle skänka oss och hur han sammansvetsat hela familjen på ett ovärdeligt sätt. Jag är inte bara otroligt lycklig för mitt underbara barn existens, utan även för vad den bidragit till i våra liv. De nio månader jag nu fått spendera tillsammans med honom, sett honom växa och utvecklas till en liten människa, är de bästa nio månaderna i mitt liv. Jag unnar nu hans pappa att få uppleva samma sak ❤️ Det är absolut rätt tid att lämna över och jag känner just nu inget annat än längtan till att börja jobba. Tror ju dessutom det underlättar lite att jag har ett nytt utmanande uppdrag på jobbet, så det kommer vara med lätta steg jag vandrar dit på måndag. Är ju tacksamt också att jag lämnar min ögonsten i händerna på världens bästa pappa även om han kanske inte kommer matcha exakt alla hans kläder. Han har sett fram emot denna tid så mycket och jag förstår honom. 

I onsdags hade vi avtackning för min fd chef och det är nu hans roll som jag kommer axla sex månader framöver. Nu hann jag inte jobba så mycket med honom men det är ju dubbla känslor även där. Jättetråkigt att han försvinner till ett annat företag men samtidigt så otroligt roligt att jag får möjligheten att ta hans plats. Tycker ändå att jobbet är en så stor del av ens liv och för mig är det viktigt att jag gör något jag tycker är meningsfullt och som jag brinner för. Så känns det nu. Det är minst sagt en ynnest att får återvända till jobbet med de känslor jag har inför mitt nya uppdrag.


Nu ska jag passa på att pussa Morris en miljard gånger och förbereda oss för dagens vandring. 

Har äntligen hittat panko och provade panera min kolja i det idag. För er som inte vet, panko är en form av ströbröd som blir ännu krispigare än om man använder vanligt ströbröd. Ja, så jag testade då detta idag, gjorde sån där filsås man åt på skolan och kokade potatis. Inte Viktväktamat direkt men ack så gott. Panko var en bra grej 

Mängden olja som behövdes i pannan behöver vi inte tala om, det är nästan så jag skäms. Äsch, det är gott med panering. Tänker tillbaka på den tiden då jag hade en fritös. Den fick till slut kasseras för man blev beroende av att fritera... allt. Det bästa var dock friterad snickers, den saknar jag. Skulle kunna leva på friterad snickers och julmust, men frågan är ju då hur länge jag hade levt på den kosten?  


Tennis idag, varit med Morrisen, ätit halvt friterad panerad fisk, ätit två (!) dubbel-weinerbröd som pappa kom med och fem m&ms. En dag i hälsans tecken. Den dagen Morris har koll på vad man äter kanske man skärper sig? 

Direkt olämpligt om barnet ser mamman äta choklad varje dag? Hmm, det kommer senare 

Redan idag syntes våra nunor i Sundsvallan, den ena vackrare än den andra. Underdrift! Morris lyser som den lilla stjärna han är och mamman var väl aningen mer bitter över att behöva synas alls. Äsch, nu var vi med i tidningen och det är ju festligt bara det. Fast kan tilläggas att det är jag som är 32 och inte Morris, även om texten kan tolkas annorlunda. Tänker att jag informerar om det ifall det känns oklart för någon. 

Sedan var väl mitt svar snarare att jag är medveten om riskerna men jag handlar ändå. Oväsentligt men rätt ska ju vara rätt osv osv. 


Mer då? Vi har storhandlat idag precis som vanligt på tisdagar, handlingsdagen. Vi har fått besök av pappa/morfar, druckit kaffe, promenerat och lekt med klossar. Mina dagar i exakt fem dagar till om man inte räknar idag, sedan är det allvar på riktigt. Räknar ner nu samtidigt som jag njuter för fullt av min tid med denna 

Vilket hjärta som helst måste ju hoppa till av hans leende? Eller jag kanske är partisk men med sin enda tand som lyser blir han ju obeskrivligt gullig och jag kan inte riktigt greppa att han är min lilla grabb ❤️ vår grabb, jag delar han ju med pappan.


Som en liten notis såhär avslutningsvis så kan jag ju berätta att jag kommer gå in på ett vikariat när jag återvänder från föräldraledigheten istället för min vanliga tjänst som verksamhetsutvecklare. Jag har fått förmånen och förtroendet att axla rollen som vikarierande sektionschef under de kommande sex månaderna då ordinarie chef är tjänstledig. Efter en grundlig rekryteringsprocess så landade det till slut på mig och ingen är såklart gladare än jag för det. Känner mig så otroligt förväntansfull, entusiastisk, peppad och glad för detta och för att börja på måndag. Så spännande det ska bli!