Det är som varje dag tar fullkomligt kål på mig, för när det väl blir kväll är ja så trött så ja skulle vilja sparka mitt gamla jag på smalbenet. Hur kan man va så arrogant och nonchalant att man gnäller på hur trött man är innan man får barn? Det gjorde jag alltid förr. Sov väldigt lite och var uppe vid fem för att springa eller träna eller va ja nu skulle göra. Idiot!! 

Tänk om jag vetat hur detta skulle vara, då hade ja minsann hållt käften. Nu när lyckan är obeskrivlig då man lyckas skrapa ihop fyra sammanhängande timmar. Det händer så sällan så man skulle kunna gråta då det väl inträffar. Tänk om jag vetat? Då hade den där löprundan vid fem kanske inte varit så jävla viktig och de kanske inte va så nödvändigt att beklaga sig över ens överhängande trötthet. Den va självförvållad och dessutom inte berättigad efter vad jag vet nu. Skulle ja stå framför mig själv som jag var för två år sedan är det faktiskt precis detta jag skulle göra; kalla mig själv för idiot och sparka mig på smalbenet.
Nu ligger jag i sängen fem i nio och lyssnar på hur Morris går an i sin egen säng. Han är galen och det oroar mig. Natten som va vände han sig så mycket att han låg intryckt i hörnet på sängen med ansiktet nerpressat i kudden. Paniken över att han inte får luft! Så sedan sov ja knappt alls för jag lyssnade på hur han grejade i sängen och fick kliva upp ett flertal ggr för att vända honom rätt. Usch, mammahjärtat fixar inte detta. Sova får jag göra sen i livet.. 

Inte gjort så mycket idag så har inte så mycket att skriva om. Promenerat 7km, vart på bibblan och hämta en bok, försökt hållt mitt barn nöjt (vilket vart en utmaning hela dagen), stått emot ett sinnessjukt chokladbehov och irriterat mig över en särskrivning på en högt uppsatt chefs instagrampresentation. Har sagt det förr men säger det igen: det enda ord som är tillåtet att särskriva är vinäger.

Kiwi blir också sjukt less på sånt där. Eller allmänt less på livet? Oklart.. Känner mig dock optimistisk att hon snart kommer att älska Morris. Framsteg idag

Ja, sen stack hon ju obviously men ändå. Känner att vi är på väg nu.. 

Dags för mig att försöka få ihop mig själv och somna. I morron är det sista passet för mig och Morrison på ego, sen vet i fan vad vi ska hitta på? Ska tänka ut nått..
Hörs, hej

Ligger i sängen, har precis lagt barnet (som för övrigt är klarvaken och sparkar vilt i sin säng), Kiwi har tagit plats på min mage och P ligger bredvid och läser Privata Affärer. En helt vanlig måndagskväll hemma hos oss med andra ord då vi, som en gammalt par, ligger i sängen halv tio. Till mitt försvar så har jag 1. Inte sovit sedan 7 januari (och då räknar ja inte ens med de femhundra kisspauserna per natt under graviditeten), 2. Svårt att somna vilket betyder att P kommer ligga och snarka vilken sekund som helst medan min hjärna går på högvarv minst en timma till, och 3. Morris har vart ett upprört barn idag vilket betytt att jag gått runt med honom i timtal och min rygg är fucked up. Sova är en lyx i mitt liv! 

Kiwan på mattes mage ❤️

På tal om något trevligare än ständig sömnbrist så har vi fått upp alla fina tavlor Morris fick på sitt dop. Först och främst är jag helt chockad över hur många, och hur otroligt fina, presenter han fick. Bland alla dessa fick han ju dessutom några fantastiskt fina tavlor varav en föreställande Morris målad av min bror enligt skala då han föddes, en annan som också var från brorsans familj med alla våra namn, en från Patriks systers familj med en ängel och en från Fia (som också sjöng såååå fint) + familj målad specifikt till Morris! Är så nöjd hur de blev

Nu har det tystnat från barnet säng så ja antar han kanske somnat. Det betyder att ja måste avsluta för att själv hinna fånga några timmars sömn innan det är matdags igen. Hörs, hej