31 augusti 2016

En bättre lista

Allmänt

I och med en mindre bra (läs värdelös) start på denna onsda så måste jag härmed lista upp en del saker som faktiskt har förvandlat denna uppenbara misär till att faktiskt bli en uthärdligt, och även relativt trevlig onsdag.. Ja känner att ja måste dela mä mej av dessa "tips" för att de eventuellt kan komma till användning i framtiden.. Man vet aldrig när den galna blir psykotisk.. Så att säga!

1. När man sitter som en svältande säl och kollega styr upp gofika i form av kolhydratsrikt vitt bröd och ost
2. När man yrar omkring i sitt förvirrade tillstånd och annan kollega berömmer ett gammalt inlägg med fina ord så man blir varm inombords å stannar upp i förvirringen
3. När Edlund verkar finna viss acceptans ang namnförslaget och ja känner segervittring (som om det vore en tävling?)
4. När ja har noll sug på att äta min matlåda och istället finner tårta i fikarummet. Besten behöver sin fetgrädde
5. När nycklarna till nya lägenheten faller i min hand och jag inser att vi äger ngt tillsammans, ungdomen och jag
6. När köksgolvet bara finner oss
7. När vi anländer till lägenheten och städpersonalen har lämnat en present (som ja anser vara ämnad enbart till mej eftersom den innebar choklad och rosa champagne)
8. När Edlund bara automatiskt säger att ja får dricka den när junior är ute, för han kommer inte röra den (detta är ju kärlek på riktigt)

Det enda som faktiskt inte är tiptopp är den förbannade värmen som helt plötsligt återvänt till våra liv? Wtf? Ja sväller å svettas och får svårt att inte låta som en ansträngd föråldrad valross när ja rör mej.. Annars, rätt okej

Irritationen flödar inom mej och ja har inte ens kommit till lunchtid än.. Nej, det är min fikastund som jag spenderar genom att sitta här å försöka få i mej ngn form av vettig mat (läs frukost) för att ja inte bara ska explodera i ett aggressionsrelaterat utbrott.. It could happen.. 
 
Såhär: Igårkväll befann jag mej i ett tillstånd av total självömkan (det verkar kunna drabba mej nu för tiden), och det enda ja ville va att sätta mej i soffan mä en enorm godispåse och äta tills ja mådde illa och sedan bara sova.. Så medan ja hämta mitt paket på posten (nya bakgrejor, jej), så köpte ja min enorma påse.. Å sen satt ja där å åt en stund, men mådde illa långt innan ja tänkt att ja skulle gö dä.. Sen vare Edlund som för en gångs skull skulle laga mat igårkväll.. Å de börja väl han mä halv nio på kvällen när ja låg orörlig, hungrig samtidigt som illamående och lika levande som en kokt kräfta.. Maten blev klar vid nio, men vid nio på kvällen kan inte jag äta om ja inte vill ligga i sängen å äta min egen munspya hela natten.. De går alltså inte! 
 
Det hela slutade mä att ja fick gå å lägga mej (ruskigt upprörd obviously) utan mat, samt att ja vandra i morse och kom till jobbet utan frukost.. Hela min morron har präglats av en sinnessjuk huvudvärk, och nej, de finns inga klara tankar som kan florera mellan hjärnhalvorna då.. Så här sitter jag, på vansinnigt dåligt humör, mitt monster i magen vill ha mat, och jag har väl just nu bara en banan att föda han mä.. De börjar så bra och kan bara bli så mkt bättre..
Godismiddag är inte att rekommendera för någon.. 
 
Min promenad gick heller inte som ja önskat då min energilösa huvudvärksdrabbade kropp inte alls ville röra på sej.. De är tur de finns människor som pratar mä mej i mina lurar (läs P3 dokumentär) och som bidrar till att hålla mej på andra tankar pågående kroppsnedbrytning..
De är ganska fint på morron ändå.. Ja brukar inte njuta jättemkt av de medan ja väl är där å går, men när man ser på bilderna i efterhand så kan ja ändå känna en viss harmoni i själen över den vackra tillvaro ja befunnit mej i.. De här mä att leva i nuet är bortkastat på en annan obviously..
 
Btw, dagens bild är denna: 
Detta är min mage mä mitt monster inuti.. Han gör sej tillkänna mestadels hela tiden som ja sitter stilla, och som den ansvarstagande människa ja är, så är det nu viktigt att ja matar mitt barn och därför ska ja gå på mack-jakt.. Såklart för att den lilla ilskna saken där inne ska få äta, men oxå för att den ännu mer ilskna mamman ska få dä.. 
 
De är för övrigt onsdag idag, min sista onsdag på detta jobb, och min första onsdag med nycklarna till vår nya lägenhet.. I em hämtar vi dom :) Jej!! 
En krispig morron skulle man kunna säga fick mej att vakna idag när ja kravlat mej ut på en morronprommis.. Enda lilla lilla stunden på dagen ja faktiskt känner att de finns ett uns energi kvar i mej.. Igår kväll tex va ja så utmattad (förmodligen efter att ha smitt planer hela dagen) så ja orka inte träna.. Däremot tog ja mej ut på en kvällsprommis tillsammans mä Leif GW å diverse andra i en mkt intressant morddokumentär..
 
Anyway, iskallt i morse men ja vandrade ändå mina 4km (de är va min nuvarande form orkar mä tydligen) innan ja kom in å insåg att ja hade blod i halva ansiktet.. Nu ÄR det en överdrift, men de va fint rött runt ena näsborren å lite på kinden å så.. Ja vet inte varför ja blöser näsblod, men tydligen så gör ja dä å de ser ut som ja knarkar.. Alltså rödsprängda ögon av kylan, risig i håret som blåst omkring och sen en massa blod från näsan.. Ja är således bilden av hälosamhet..
Man ska dock inte gnälla när de är såhär fint runt 05,30, utan istället känna viss tacksamhet gentemot sej själv som orka släpa sej upp (ja är dessutom tung å otymplig numer, se nedan) så man får uppleva lite morronharmoni innan dagen sätter igång på riktigt..
Detta är min nuvarande form.. Ja tycker helt ärligt att ja tom är större än va ja va igår.. Är ja bara enorm, eller ska det vara såhär? v. 23 och jag rullar fram.. Den fina tröjan har ja iaf fått av min ännu finare svägerska, och ja har redan fått beröm för min totala gullighet denna tisdag.. Festligt när ngn faktiskt säger att man är fin istället för tjock, för tro mej, de händer inte ofta.. Edlund kan dock få beröm där, för han säger minst en gång per dag att ja är fin mä min mage, som hans pojkväns- och blivande pappaplikt erfordrar.. 
Kanske enbart ska börja lägga upp ansiktsbilder hädanefter, för än så länge syns inte min växande kroppsform där (ta i trä), och så länge de är så kan ja iaf låtsas om att ja ser ut som ja gjorde förr istället för att va den människa som måste sitta extra långt från skrivbordet för att magen numer tar emot.. 
 
Efter dagens arbete ska ja ändå ta mej iväg tillsammans mä den plikttrogna sambo ja har till hans gym för ett gemensamt pass (de har öppet hus där).. Ja har en vag känsla av att det inte kommer vara samma upplevelse som sist vi tränade tillsammans, utan nu mer han som släpar omkring sin tant och försöker få henne att göra saker som hon inte vill.. Hur blev ja denna människa?