Idag är det ingen vanlig dag för idag är det alla mammors dag. En dag då man kanske antingen köper mamsen en trisslott, ringer ett extra samtal om man nu inte brukar gö dä, kanske tom åker på besök? Alla kanske inte ens orkar fira en sån här dag..
 
Jag har vart vaken alldeles för länge i vanlig ordning och för mej är en sån här dag (just idag) en dag då ja funderat mkt på vad min egen mamma är för mej.. I mitt liv är det hennes dag idag och ingen annans.. Jag funderade lite på vad denna fantastiska person (i sin mammaroll) gjort för mej genom livet.. Jag funderade på alla gånger när jag var liten och hon fanns där i ur och skur utan att man ens tänkte på det.. Mamma finns alltid i närheten, ser till att det var städat och fint, att jag fick riktig mat varje dag, rena kläder, blev ompysslad och omplåstrad om ja behövde.. Man tog det bara gör givet..
 
Sedan blev jag äldre och hade mina egna problem.. Tyckte mamma va skitjobbig som la sej i mitt liv, som skrek och gorma på mej för jag inte gjorde som hon sa, som kom och hämta mej på stan på kvällen när jag smitit ut.. Jag skämdes så jag ville dö.. Mamma som ringde alla kompisar och såg till att ja blev övervakad så jag åt på skolan.. Jag hatade henne för det.. Mamma som tvingade pappa fara och leta efter mej på natten då jag tog så lång tid på mej att gå hem.. Ja sjönk genom jorden av skam inför alla kompisar.. 
 
Det finns perioder då jag verkligen avskytt min mamma, inte kunnat förstå varför hon gjorde som hon gjorde, tvingade mej till saker, skällde på mej å som hon har skrikit i frustration.. Hon har varit min värsta fiende periodvis..
 
Tänk om jag förstått då det jag vet idag.. Att min fina fina mamma älskat mej så villkorslöst att hon skulle göra vad som helst för mej.. Oavsett.. Att de gånger hon hämtade mej var för hon brydde sej.. En jäkla unge ska inte va å springa på stan på nätterna.. Att jag inte förstod då hur orolig hon varit, hur många gånger hon suttit hemma och trott att det hänt något bara för jag inte kommit hem.. Hur fruktansvärt jobbigt det måste ha varit för henne som förälder till en dotter som vägrade äta och bara tynade bort mer och mer utan att veta vad hon skulle göra? Hur kunde jag göra så mot henne (mot båda mina föräldrar och min storebror kan jag fråga mej nu), och hata henne då för hon tvingade mej äta? Jag tänker nu på alla gånger jag varit så arg på henne för det hon gjort, när jag borde gett henne en jävla medalj för att hon aldrig gav upp..
 
Allting jag gått igenom i livet har hon delat med mej.. När ingen annan funnits där och när livet varit i spillror är det alltid hon som plockat ihop allting utan att någonsin döma mej.. 
 
Tänk om jag då i dessa stunder förstått vad som krävs för att vara min mamma.. Istället funderar jag på det idag då det är min mammas dag.. För min mamma är den viktigaste, den finaste, den bästa och mest fantastiska mamma som finns. Trots allt jag låtit henne genomlida utan minsta tecken på tacksamhet genom åren så har hon aldrig vikt från min sida.. Min mamma förtjänar en hedersmedalj för det hon gjort!!
Jag älskar dej mamma ♥
 
ÄNTLIGEN!! 
Jag tar det inte i ngn speciell ordning men det är väldans mkt att vara tacksam för idag..
Äntligen..
..får jag sitta och dricka världens godaste morronkaffe från min älskade Moccamaster
..infann sig en sjukt efterlängtad känsla av lugn å harmoni denna morron (knappt jag kände igen den)
..lyste solen starkt ändå från kl 04.23 i morse då ja vakna första gången 
..var det lite värme när jag vandrade mot jobbet för å hämta min bil
..är det motorcykelns dag
..får jag äta min sedvanliga helgfrukost bestående av äggröra
..är det dags för min ex-chef att springa sitt sthlm-maraton som han kämpat och slitit för hela året både mä kost & träning
 
Förutom min fina lista ovan blev de ett jävligt bra (dock stressigt) armpass igår, cardio, åkte hem, glömt hemnyckeln på jobbet, åkte till jobbet igen, hellregn, hämta grejer, lämna bilen på jobbe, fick skjuts till stan, AW:a, starta upp morron mä prommis till jobbet, hämta bil, handla kaffefilter, åka hem, å nu sitter ja här å ska byta om för avfärd mot Northbike å sen Timrå för kortege in till stan.. En fin da väntar mej..
ServaNet står det på min telefon ifall ni undra.. De är dä ni ska ha för övrigt :P Inte för att ja är partisk på ngt vis...
Morronprommis i vääääärsta solskenet å relativt bra mä värme alltså.. Är fett nöjd!! Och ja, jag säger fett för ja är fortfarande i 20-årsåldern å anser mej själv vara berättigad till att använda sånna ord ända tills ja fyller 30 å anses vara vuxen...
 
Har inte tid mä detta nu men ha en förjävla fin dag alla, för de tänkte ju jag ha obviously.. Å ikväll äre flickfest nr 2 denna helg å de blir mat ute å de blir massa rosé å festligheter.. En bättre lörda!!
Min rumpa gör så förbannat ont när ja försöker ta mej upp i trapporna.. De blev ingen prommis för ja har inte sovit å de har regna när ja vakna å röven värkte å livet va misär.. De är kul nästan jämt.. Håller ja på å bli sjuk? De är oklart, som grädde på moset eller som de lilla körsbäret längst upp kanske? Tycker redan ja badar i grädde.. 
 
Anyway, skulle va en mc-åkardag mä en leverantör idag men de sket man ju oxå i när de va skitväder å hälsan sviker å ja har ingen lust att sitta å va blöt mellan bena (stretchtyg där på mitt skinnställ) i flera mil.. Är bitter nå jävulskt idag, men är ju människa nog att erkänna dä å.. Ska dock få lite fin energi av fina fina flickor ikväll, mina barndomskompisar (Frida räknas till dessa för efter 10 år så är man dä) på Delicerano å förhoppningsvis ett glas vin å lite go mat.. De är tur man har dessa människor runt omkring sej som jämnar upp för de andra.. Därför har man iaf ansträngt sej lite (trots total brist på lust att faktiskt göra de) å tatt på sej fredagsskjorta.. men ngn kjol blev de inte för ja orkar inte när halva sidan av min nedre kroppsregion gör ont (rövsträckningen)..
Ja har visst tuggummi i mun? Jamen de va ju snyggt.. Bjur på dä.. Ser iaf kontorsmässig ut som sej bör när man jobbar på kontor.. typ..
 
De lustiga är att ja fick ett meddelande från facebook i morse att idag är det exakt ett år sedan ja skrev på kontraktet för min nya lya.. Helt sjukt att de gått ett jäkla år sen ja va där å betala flera flera hundra tusen men magen bubbla av våldslycka å livet kändes lika ljust som solen själv..
Vet ni va som är ännu mer lustigt? När ja skrev på detta kontrakt så va det helg, det var soligt å ja hade endast en klänning på mej.. Nu? Nu äre regn, åska på ingång, svinkallt å inte direkt lika festlig stämning som då.. Men va äre man säger:
You were given this life because you are strong enough to live it