21 oktober 2017

En tidig morgon

Allmänt

Som vanligt, uppe före tuppen och med en känsla av överkörd-het. Ett påhittat ord uppenbarligen, men finns inga verkliga att tillgå som beskriver detta tillstånd. 

Ligger dock kvar i sängen jag och kiwi, pappan och Morris är uppe och leker och jag borde väl sova när jag ändå ligger här? Kan inte.. precis som vanligt! 

Igår var svärföräldrarna på besök och åt fiskgryta. Hade gjort så mycket gryta så det knappt fick plats i min le Creuset (världsproblem), aioli på fyra äggulor och massa onyttigt bröd som gick åt. Tycker om sådana kvällar då maten bara försvinner och man lägger sig med en lika stor mage som jultomten. På tal om jul, någon som vet när glöggen kommer till bolagets butiker?
(null)

(null)

(null)
Ska ta och kliva upp för att inmundiga dagens första (av många) kaffekopp och sedan mentalt förbereda mig för dagens uppdrag: hämta 12 vinterdäck, en bil och en vagn, byta på två bilar och en vagn, åka och lämna tolv sommardäck och en vagn, åka hem. Vad jag egentligen kommer att göra är följande: passa Morris. Vad min sambo kommer göra: allt ovanstående förutom körningen av min bil. Låt denna lördag börja 

Ikväll har det verkligen inte varit någon bra kväll. Klockan är precis slagen nio och jag tror (om jag har tur) att Morris äntligen har somnat. Nio?!! Och innan han till slut somnade nu så har han gallskrikit i ren hysteri i nästan en timme. Kan säga att en timme är extreeeemt lång tid när ens barn skriker sig hes och börjar hosta. 


Förmodligen är det så att han blir för uppspelt nu för tiden när jag är hemma. Eller jag vet inte, men när jag lägger honom blir han helt galen, sprattlar som en dåre och skriker och skrattar om vartannat. Han kan liksom inte lugna ner sig, och så fort jag tar ett steg därifrån så griper han tag i spjälorna och drar sig upp. Får gå tillbaka och lägga ner honom igen för att samma procedur ska upprepa sig 30 sekunder senare. Ikväll blev han dessutom så trött mitt i detta att han först började grinaoch  sedan skrika hysteriskt. Så har han alltså hållit på senaste timmen och jag är helt slut. Det brukar gå bättre för han blir lugn av sin pappa som han spenderar hela dagarna men, men ikväll är han inte hemma och det blir kaos. Gör ont i hjärtat, mest för att Morris är så ledsen men också såklart för att jag inte räcker till. Det är nog den värsta känsla som kan plåga ett mammahjärta - känslan av otillräcklighet för  sitt barn. Älskade Morris 

Har hela tiden trott att övergången från mig till P gått smärtfritt, men nu börjar jag märka att det kanske inte var så lätt som jag trodde. Borde dessutom gå och lägga mig själv för jag är också helt slut, men känner mig för uppjagad för att slappna av. Sömnbristen gör sig hela tiden påmind och det blir knappast bättre efter en sån här bedrövlig lväll. Det är dessutom en helt annan sak att sova lika lite som när jag var mammaledig och nu klara av att jobba 100%. Är helt slut varje kväll och allt jag längtar till är att pussa Morris och sedan sova. Livet verkar ju bestå av en mängd prövningar och man har ju knappast något annat val än att härda ut dem. Skulle dock kunna ge nästan vad som helst för att ostörd natts sömn.


Ibland behöver man bara få sitta i soffan med en kopp kaffe, fula kläder, tofs mitt på huvet och en grotesk bit chokladtårta. Jag bara säger, för själv har jag ätit pasta och korv till midda, inte direkt någon tårta och inte känt mig minsta tillfredsställd i någon form av fulkvällschokladtillstånd. Eller ja, jag hitta en ganska ful tröja jag tog på mig och fick dessutom ofrivilligt byta byxor eftersom Morris kissa ner mina ordinarie. Livet är en fest! 

Har dock haft ungefär 30 minuters egentid ikväll med min katt, Tilde och hela Sverige bakar. Detta efter Morrisen hade somnat och medan pappan höll på att greja med olika grejs. Sedan blev ja för trött, borstade tänderna och ligger nu i sängen och väntar på sömnen. Jag säger ju det, livet är en fest